Another day!

Fan va tungt det var igår… ville inte jobba, ville inte träffa folk, ville inte tänka, ville inte känna…
Men jag gjorde allt det där, ändå.

Att träffa min kurator igen var bra. Hon e lite vimsig tanten, men hon vet vad hon talar om! :) Hon gav mig en läxa; Jag ska prata med Richie & Lisa… berätta vad jag känner, hur jag känner, när jag känner…
Och jag ska falla…
Hon menar på att gråta offentligt, för er, är bra. Då ni troligtvis har en bild av mig som en stark person, som alltid klarar sig. Ni behöver se att jag inte är så självgående. Att jag faktiskt mår dåligt osv, för att veta… för att förstå…
Ja, jag vet inte… Jobbigt är det. Vet inte hur jag ska börja. Jag berättade för henne också om hur dåligt jag tycker om mig själv när jag blir sådär… Stel. Att hela jag spännar mig och blir en annan när jag ser bäbisar…
Vet inte hur jag ska göra, vad jag ska säga. Vill ju inte bryta ihop så fort jag ser grannen gå förbi med sin bäbislycka.
Fast kuratorn menar på att det är nog det som behövs…

Jobbigt!!
Ni får inte missförstå mig. Det är INTE så att jag missunnar er, erat barn. Absolut inte. Det jag menar är att jag får mina egna tankar på MITT barn. På vad jag skulle ha haft, vad jag alltid kommer att sakna. Det är DET som gör ont.
För det låter kanske fel ibland när jag säger/skriver att jag är avundsjuk… men det är som ovan jag menar. Det är MITT barn jag saknar, varför fick inte jag, när ni får? Förstår ni?
Den värken jag har i kroppen, varje dag, är obeskrivlig…
Folk säger till mig att det bara är att ringa, komma över å prata när jag mår dåligt. Men ärligt!? Hur ofta ringer ni själva nån när ni gråter så mycket att ni kräks? Eller när ni ser nåt ni tycker är jobbigt, tar ni upp luren å pratar med nån då?
Nää, precis…
Det är oerhört svårt att ta steget. Jag tycker det är skönt att få prata, det är inte det… men jag vill inte vara till besvär. Jag vill inte lämna ut mig & sen kan ni inte ta emot mitt fall…
Jag vill berätta för er, jag vill känna med er. Höra era tankar och ord. Men jag kommer inte för mig att börja prata… Vet inte hur jag ska vinkla mina ord. Jag blir rätt tafatt när det gäller detta ämne, även om jag VILL prata om det. Hur kommer man förbi det??
Hur ska jag göra för att kunna prata? Hur ska jag veta att ni VILL det? På riktigt.

Det är nog därför jag gillar att vara i stallet så mycket. Där vet jag att det inte dyker upp några bebisar. Det är ingen i stallet som VET vad jag gått igenom. Min häst dömmer mig inte och jag får gråta hur mycket jag vill, när jag vill. Han är där ändå.
Han dömmer mig inte och vinklar mina ord på konstiga sätt.
Det är lugnt & stilla och jag kan koppla bort min hjärna för ett tag… Det är skönt!

Tänk om jag kunde träffa nån, i min ålder, som gått igenom det vi har gått igenom. Att få höra deras känslor… hur de går vidare. Hur faan går man vidare??
Snart är det september… och vi ska begrava vårat barn.
Vad ska ni göra?

jahopp

Måndag igen. Fasiken va veckorna springer på fort. Helt galet…

I fredags var jag ute i stallet igen (som vanligt numera) Och kvällen tillbringades hemma med Jenny å Jugge. Kollade på film och åt jättegod mat – Tack Jenny! :)
Tog med släpet hem på kvällen där, för på lördag morgon var det uppstigning vid 7 *gäsp* och drog mot Antuna. Egentligen skulle jag haft med mig Lasse, men det blev inte så… :/
Anna å Denzel skulle tävla! Så vi packade in oss i bilen och drog mot Enskede & innan dess gjordes ett snabbt pitstop i stan för att hämta upp Ola Rapace och hans barn.
Denzel såg riktigt fin ut och lite egen motor, tyvärr la han tungan över bettet preciiiiiis vid startsignalen, så hon provade att rida nåt varv, men utgick sen. Så tråkigt! Nåja, lite mindre ridning på det där så blir det nog bra :)

När allt det där var över så styrde jag kosan hemåt, eller ja… Till Lasse igen. Jugge å Kompis följde med. Jugge fotade en del, så kan slänga upp lite bilder därifrån! :)
På kvällen kom Jenny över igen och vi gjorde en repris på fredagen med lite mat å film! Lagom skönt kan jag meddela… e helt slut som krigare!
Söndag… underbara söndag. Fick sovmorgon!!! Vaknade vid 09,30 och tog det riktigt lungt. Ganska så ovan med det, så det var underbart samtidigt som det var välidgt enerverande :P
Messade lite med mamma som kommit hem från Kroatioen i lördags och bestämde att de skulle komma över vid 13. Sagt å gjort. Så vi satt å fikade å pratade och jag saknar alltid min mamma när jag inte får träffa henne på länge… Så himla dumt att hon bor så långt bort :(
Efter att de åkt från oss så hade jag sagt till mig själv att Lasse skulle få vila eftersom JAG behövde vila… Men det kröp i hela kroppen på mig så vid 18 tiden tog jag familjen och åkte bort till Sjöbacka med massa äpplen som vi fått av mamsen + lite morötter jag hade och gav Lasse massa kärlek och godis! :)
Så genast kändes det bättre…
Därefter for vi å handlade lite och sen hem å åt lite middag och förberedde inför måndagen…

Å nu sitter jag här, måndag morgon och ska snart börja jobba…
Idag ska jag till kuratorn igen , troligtvis för sista gången… Känns både vemodigt och bra. Mitt stöd som har hängt med mig hela denna tid. Nån som vet & man inte behöver berätta allt för igen…
Frågan är nu – klarar jag det här? Hur går jag vidare?
Det är så mycket känslor hela tiden, tårar som rinner och magen som gör ont… Hur vet jag vad som är rätt? Hur lång tid får det ta?
Vad ska jag göra?

Känner mig iallafall otroligt ensam. Vart är alla min vänner?? Är jag farlig? Bits jag? Eller är jag bara jobbig? Vad kan jag ändra? Behöver ju erat stöd… nu mer än nånsin…

Vad händer?

Ja, ni kanske undrar om jag gått under jorden?
Nästan…

Det blev lite mycket där ett tag. Men tack vare fina vänner så hittar man sig snart framåt igen…

Letade ju häst som gått helt åt fanders. Folk som ljuger, folk som gör konstiga saker. Stallplatser hit å dit och ja.. Blivit falskt anklagat för att ljuga, but hey!

En häst bröt benet, en annan häst gick inte igenom… å sen gav jag upp.

Men efter övertalning var jag snart på´t igen. Och tacka faan för det. För nu har jag hittat min drömprins <3
5 åriga Lasse!! Haha, dog av garv när jag hörde namnet, förstod direkt att jag skulle gilla honom.
Trots tokig provridning så verkade ägaren till pållen att jag gjorde nåt bra, eller så var hon bara så sugen på att bli av med honom :P
Men besiktning blev det och idag blev han min!
På måndag kommer han till mig å sen är det bara att leta sadel.
Har redan kollat upp lite träningar inför hösten, och som det ser ut nu å har tur så kommer vi hoppträna 2ggr och rida dressyr en. Tjohoo :)

För övrigt har det hänt en massa andra saker…
Varit på Gotland där jag tyvärr fick en riktig slag i ansikte pga barn. :(
Men men.. vad är en bal på slottet… Har firat midsommar på Lisö med Jos, Lunkan å Ammi.

Har hämtat ut vår nya Skoda Octavia RS!! :) (mer om den i annat inlägg)
Sålt Bmw:n, INTE lagat golfen…
Varit hos veterinären med Kompis å ska nu dit igen… :/

Varit själv hos läkaren flera gånger..

För att fortsätta vara osammanhängande.
Har ridit lektion nu 3 ggr och nåt har hänt!!
Har ridit Lanz och det har gått så jäkla bra!! Känner riktigt hur avspänd och fin han är i ryggen och han går så mjukt å fint. En fröjd att rida. Kan verkligen koncentrera på mig själv och hur jag sitter/är.
Mycket trevligt! Ger mig en enorm kick!!
Hoppas nu att jag kan så småningom känna samma sak med Lasse…

 

På jobbet e dt kaos och strul. *suck*
Dels för att jag inte kan allt, och ingen har ju lärt mig heller. Det får jag lära mig själv. Men dels för att det inte fungerar med reservdelar som jag känner det :(
Vet inte heller vad jag kan göra för att få det att fungera… Kan ju inte så mycket om lagerhållning etc.. Men hoppas verkligen att det händer nåt snart. Annars är vi nog tre stycken som kraschar…

*suck*
Nåja.. nu har jag babblat på om allt möjligt. Så här rörigt är det… :/
Både i mitt huvve å i mitt liv…

Lovar bilder framöver på både Lasse, bilen och allt annat!

Må väl!

Ps. Ni efterfrågade adressen på den andra bloggen.
Tyvärr har vi lagt om den, så det går inte att surfa dit…
En vacker dag kanske jag orkar visa den.. men just nu gör det för ont i mig :(

Veckan som gått

Mitt liv är verkligen upp å ner just nu. Försöker verkligen att fylla det med roliga ting för att, egentligen, fylla ett stort, stort tomrum… Å det är tack vare min fantastiska sambo och min supersnälla, goa mamma som jag faktiskt kan göra allt det här!!
Men för att ta allt i tur å ordning.

I måndags… Tunga, tunga dag…
Vi träffade vår läkare, Leif Kinnari samt vår kurator Ulla igen. Det var dags att gå igenom alla våra provsvar…
Men som jag tidigare sagt, de kunde inte hitta något på våran fina bebis :(
INGENTING!
Läkaren tyckte vi skulle se dt positivt och försöka gå vidare. Men ja… det är förjävla tungt att göra det. Vi människor fungerar ju ändå så att man vill ha en förklaring för att kunna tycka det känns ok.
Det här känns inte ok! Inte nånstans!
Dessutom tärde det här besöktet mer än nånsin på mig… Jag har mått dåligt flera dagar, riktigt dåligt :( Men nu börjar jag kunna blicka lite framåt igen…

Nästa steg blir att begrava vår lilla pojke…. Jobbiga, hemska tanke! Fy faaan! *mår illa* Varför?
Men som sagt så går ju livet vidare, även om man inte själv gör det. Man får göra ett val. Antingen hänger man med, eller så stannar man kvar å låter sig själv brytas ned…

Sen kom ju tisdagen och det var dags för ridning!
Ammi sprang vårruset, så det blev till att glida dit själv!
I blocket stod det att jag skulle rida Midde – tjohoo! *NOT* Tycker väl inte att det är så mycket ”go” i den hästen, men får se det som en utmaning… Klättrade upp på ryggen och satte mig ner i en sadeln som INTE var byggd för mig. Hahah!
MY GOD…. ont skulle jag få kände jag.
Dock tyckte jag inte att han kändes så fräsch igen, så Anna gjorde en rokad av ryttare och hästar och vips satt jag på Lanz igen <3
Vi red på hörnlinjerna med raka hästar i varierat tempo, fick vända halvt igenom och göra skänkelvikningar och sen även likadant fast i galopp. När man rider Lanz på raka spår så tycker jag man aldrig får han rund och fin för skänkeln. Det beror väl på min dåliga ridning, men helt klart svårare!
Anna frågade hur det kändes och ja… mina tankar var väl inte riktigt ”där” heller, så det gick som det gick. Men får se mig nöjd ändå!

Dock är jag lite smånöjd över mitt nyinköp gällande ridbyxor! Sitter som gjutet :) Me like!!
Kan knappt bärga mig till tisdag, då jag ska åka ner till Skåne å besikta Sweet! Galet peppad och hoppas innerligt att han går igenom! :)
Vill börja träna igen. Sjuuukt kul! :)

Har även hittat stallplats nu och det känns riktigt skönt. Tror det kommer bli bra där :) Finns ju även trailer att hyra, så träning hos Anna på tisdagar hoppas jag kunna fortsätta med, fast på nya pållen! :)

Och mitt jobb… Mitt roliga jobb med härliga arbetskamrater!
Haha! Det är svårslaget. Får hoppas allt faller på plats allt eftersom tiden går. Det är mycket nytt att sätta på kartan, men det är roligt! Bara orken är med mig… å den sviker ju tyvärr vissa dagar.. :(


Fick hämta ovansedda skönhet i fredags från Rix9, som folierar.
Ford Raptor! My god vilken bil! :) Hahhaha!
Spann direkt på bakhjulen och det är man ju inte van vid. Satt undrandes varför bilen inte gick framåt och sneglade ner på instrumentet och där tokblinkade antisladd lampan. Hahahah!

Sjukt kul att få se en helt ny värld bland bilarna. Ger lite ny energi helt klart.
Men kan knappt vänta till den dagen man får sätta sig i nya Chargern… Den ser ju förjävla bra ut!
Ja, ni hörde rätt ;) Ett jänkeskrot kan se bra ut! hehe…

 

Just ja, har även hunnit med att fixa nailsen!
Blev grönt denna gång :)

Igår blev det hemma mys med Jugge, som jag inte träffat på flera dagar! Så skönt så ni anar inte.
Nu väntar jag på Geddan å sen blir det att åka å jobba några timmar.
Sen till Shuregard och hämta hästsaker å sen mera mys ikväll!
Imorrn är det till Bålsta + Nykvarn som gäller. MYS!

Ha en underbar helg mina vänner!

Tisdag och ridlektion – tjohoo!!

Kursen igår gick bra, vi var där utan hund och fick lite info om hur kursen kommer läggas upp, vad som ska göras. Fick en ”läxa” till nästa gång osv.
När den var slut tog vi ut Kompis så hon fick se sig omkring på deras stooooora planer! Underbart! Vi fick faktiskt även lite tips från en av våra tränare hur vi ska träna att gå med henne på utställning! Tack! :)

När vi kom hem damp jag ner i soffan och var heeeeelt slut. Hela dagen har varit tumult :P Men idag är det en annan dag, men fart och fläkt här med!

Tisdag betyder ridlektion. Undrar vem man får rida idag? Tyvärr har jag inte hittat några ridbyxor än, så det får tyvärr bli mina superfula, rosa ridbyxor *suckar tungt* Känns verkligen jättebra att behöva sätta på sig dom igen… näää….
Hur som!
Nu vid 09,30 ska jag träffa läkaren. De ska tydligen ta lite prover å så eftersom jag inte äter som jag ska eller tar mina mediciner…  Finns väl nåt bra med det. Men det e jobbigt att gå till en läkare. Under den stunden får Kompis träna på att vara själv här hemma igen.
När jag kommer hem blir det en promenad med henne å sen packar vi in oss i bilen för att åka å jobba några timmar. Sen hem, laga mat(?) å vidare till AP Ridutveckling!
Imorrn kväll har jag inget inplanerat, så då hoppas jag på att hinna träna Kompis lite med ”stå” samt att gå i utställningskopplet. Kör hellre många korta pass (gärna varje dag) än nåt långt pass ibland. Får för mig att det kommer funka bättre så!?

 

Ha en underbar dag vacka människor!

Hästar, hästar, hästar

Igår var det dags igen – ridlektion!
Måste ju erkänna att tisdagen var allt annat än lyckad – hittills. Jag grinade mest hela dagen. Gjorde inte saken bättre med att jag även var hos kuratorn… Tungt som fan… Fik veta att vår lilla Do-Do kommer begravas i september. Långt till dess känner jag :(
Vårt älskade barn. Du är så saknad.

 

Men ja… jag pallrade mig till stallet. Där väntade Ammi och lite mat. Trevligt! Kompis följde med och fick leka en hel del med Fritz en äldre dvärgpinscher. De har jätteskoj tillsammans :) Så värdefullt!
Fick rida Lanz idag med och det tackar jag för. Jag trivs verkligen med honom! :) Dagens övning var att rida fram och bakdelsvändningar på rätt sätt. När dom satt i skritten fick vi även göra det i trav. Detta ridpass var lärorikt, roligt och hade mycket bra känsla i sig! Jätteglad och lyrisk när lektionen var slut! :) Så ska det alltid vara va? :)

Ska tänka mer på att jobba han rundare, mera bakbensaktivitet och mera framåt!


Men måste tacka min mamma av hela mitt hjärta som har gjort detta möjligt! Att få börja rida igen… det gör gott för hjärta å själ!
En dag kanske man har råd med en egen pålle. En vacker dag…

Kompis 9v!

Hej på er!
Tisdag idag å Kompis blir 9 veckor :) denna vecka vi har haft henne har varit superkul! Vi tränar på sitt samt passivitet och även belöning vid ögonkontakt å det går bättre å bättre. Hon blir helt till sig när vi börjar – hon verkar tycka det är superkul! Å det motiverar ju matte mer ;)
Nåt jag även märkt är att hon e väldigt ” mammig”. Trots att Jugge har henne minst lika mycket. Skumt det där!

Tidigare idag var vi hos kuratorn. Gick bättre idag men det är tungt ändå…
Var helt slut efter den stunden, men idag fick jag ta mig i kragen å bita ihop.
För jag skulle senare rida lektion för Anna på AP Ridutveckling!! :)
Ja, jag vet! Helt sjuukt! Men så kul :)

Har ju inte ridit på 6 år å min kondis är på 0. Men ger man sig fan på nåt så går det :)
Underbart att sitta på häst igen måste jag säga. Dock gick det inte så bra som man hade önskat, but babystep!! :)
Tror detta kommer göra både kropp å själ gott framöver!
Man behöver nåt annat att tänka på ibland. Å hästar får mig att lyckas med dt!

Nä, nu ska vi nog kolla lite på tv, innan jag slår igen mina brungröna. Imorrn är en ny dag!
Vid 12 ska jag träffa bästa Dessie å göra en klassiker – tacobar lunch i Solna! :)

Go’natt!

Måndag igen

Och en tuff vecka framför mig.
Men vi kan ju börja med helgen som bjöd både på det ena å andra.
I lördags följde jag med Åsa till hennes nya jobb. Hon ska arbeta med ett program som jag kan utan å innan – Automaster. Så vi tänkte att jag skulle visa henne lite tips å trix, hur det fungerar osv. Men tror ni inte att det låg nere när vi kom dit? :P Skitprogram ;)
Men det var jättekul att umgås med henne… händer lite för sällan. Vi åkte sen till hennes syrra – Jessica och satt där å pratade lite om det här med att förlora ett barn, hur jag mådde osv. Var rätt skönt att få prata av sig lite, även om tårarna kom…

Vi var hemma på em och jag kände att jag var helt slut! :/
Nån timme senare kom Ammi å Per! Vi skulle kika på melodifestivalen ihop :) Det var jättetrevligt och fick även skratta lite emellanåt!
Igår var det söndag… kände att lördagen hade tagit ut sin rätt, så jag kunde inte förmå mig att gå utanför dörren :( Jag ville så gärna då det var fint väder, men det blev bara inte så…
Min älskade mamma kom över en sväng på em och vi satt å snackade lite om allt möjligt! Det behövs emellanåt! Men kvällen blev lugn…

Å idag är det som sagt måndag. Veckan som jag längtat och hatat på samma gång!!
Idag ska vi till kuratorn, imorrn ska jag träffa barnmorskan som vi gick till under graviditeten på efterkontroll… Då brukar man ha bebis med sig… Men inte jag… Blir bara jag å Jugge.
Men på onsdag, då ska vi packa in oss i bilen igen å fara ca 46 mil upp till Härnösand. Då ska vi hämta Kompis!!
Så ni förstår att veckan känns både väldigt jobbig, men samtidigt rolig!
Fick en video av Josefin på Kompis. Måste bara dela med mig av den, Kompis är såååå söt där! Haha :D
Glad liten skit! <3

Klicka här för att se videon:

Kompis

 

Min Kompis!

Ännu en tuff dag i Åhling/Skoogs liv.
Träffade kuratorn idag på em och ja… det e ju tungt att prata om allt som hänt. Eller kanske inte själva händelsen utan mer att man ska öppna sig själv. Blotta sina tankar och ord.
Ibland vet jag inte ens om hur jag känner förens hon verkligen ställer en ledande fråga och då kommer tårarna. :(
Jag vet inte om jag förstått vad som hänt egentligen. Jag vill inte förstå… Eller jo, förstår gör jag ju. Han finns inte mer. Men jag vill inte förstå. Vill inte att det ska vara sant.
Det värker så enormt inom mig så jag vet inte vart jag ska ta vägen….
Som min goda vän Ammi faktiskt skrev i en kommentar här på bloggen;
”Jag ser smärtan bakom leendet och det gör ont i mig för jag vet att jag inte kan göra något för att lindra den…”
Å det är ju precis så det är emellanåt. Jag ler, men bara utåt. Inom mig skriker jag.

Vi berättade för kuratorn, Ulla, att vi hade köpt hund och det tyckte hon var jättehärligt! Att jag kunde hitta nåt som fick mig att må bättre. Där jag kan känna glädje och att jag faktiskt ska låta mig känna glädje de stunder jag kan.
Att jag inte ska ha dåligt samvete över de stunder jag kan må bra.
Jag vet ju att det stämmer det hon säger… Men samtidigt… Jag FÅR dåligt samvete.

Men ja… Vår lilla hund ja. Hon kommer till oss nästa vecka. Och vi har döpt henne till ”Kompis”. I reg. pappret är hon döpt till Flying Flames Be Happy. Men vi ska kalla henne för Kompis.
Jag ser verkligen fram emot det… Få gosa med den lilla valpen, pussa å busa med :D

Här är hon i sitt esse med sina syskon. Blått band är Kompis :)