jao.

Helluuu!

Jahaja, det var den helgen. Hur hade ni det?
Min helg har i stora drag varit väldigt bra, men igår… uscha. Igår fick jag en riktigt meltdown.
Kände mig totalt värdelöst, på allt!
Kan inte rida, är alldeles för tjock och äcklig. Värdelös pga att jag inte kan få barn. Saknade Do-DO mer än nånsin, värdelös matte till Kompis, värdelös hemma, tappade livsgnistan för en stund helt enkelt.
Värdelöst!!

Hur kommer man ur en såndär dipp? Varför får man den öht?
Jag orkar inte….
Jag vill bara vara lycklig. Kan inte min sista del i livet bli det?
Hur ska jag ta mig ur det här? Vad ska jag göra för att lyckas?

Times i running away!

Ja fasiken va tiden går, tycker ni inte?

Mitten på april och jag tyckte nyss att jag fyllde år och det var slutet på mars. Men vet ni vad? Det bästa med det är att det blir bara varmare och varmare och dessutom mycket ljusare på kvällarna. Det är nice!

Härom helgen var vi till Audi Smista där vi sprang på Jempa som sen såg till att vi fick sätta oss bakom ratten på en RS4. Roligt? Näää, inte alls ;)
JO! Något vaknade inom mig måste jag säga. Det var längesen den känslan infann sig i min kropp, men nu är den här och den är där för att stanna!
Mitt leende kunde inte sluta och fjärilar flög omkring i magen! Jag vill ut på bilträffar!! Köra bil, lyssna på musik – SKRATTA!! Dricka redbull å vara ute sent på nätterna. Ja, det vill jag :D
Måste bara få tummen ur rumpan och få ihop golfen känner jag. Den där glädjen och känslan går inte av för hackor.
WOW!

Hur RS4an va? Haha, den var rolig! Lite för lite effekt, men allt tillsammans gjorde bilen supermysig!
Wiii!!!!

20140414-142842.jpg

20140414-142925.jpg

20140414-142854.jpg

Ledsen… som FAN!

Å där kom den igen.
Ensamheten, tomheten. Att jag känner mig värdelös och inkompetent. Som om jag inte är en person som är värd nåt. Som kan lyckas.

Skönt och komma ner på jorden igen. Jag var ju trots allt ute med jobbet igår och åt en god middag och fick skratta så jag grät flera gånger och det var väldigt längesen.
Så det är ju klart att man var tvungen att få sig en käftsmäll här på morgonen.
Skönt. Ordningen återställd.

Jag trodde inte att det ska göra så ont längre, Men fan. Jag bröt ihop. Gråter förvtvivlat. Vet inte vart jag ska ta vägen… Vet inte vad jag ska göra? Jag är så handlingsförlamad. Det är inte så lätt. Men jag vill, vill vill!!!
Fan. Så oerhört jävla ledsen.

Vad det är som har hänt?
En kompis är gravid, men hade inte ens mage att säga det rakt ut.
Men jag borde väl vara van vid det vid det här laget….
Folk är ”rädda” för att göra mig ledsen. Men jag tänker såhär.

Jag tror ni är mest rädda för er själva och hur NI ska må. Annars skulle ni försöka.

bra där!

Helgen har varit så grymt bra på många sätt.
Känner mig nästan normal ;)

Har hunnit med att handla, göra mat, städat och donat med hela huset och fått bort de sista kartongerna ( nåja, vi har ett gäng i gästrummet ;))
Vi har har haft pappa och farmor på besök och hon hade med sig sin supergoda kolatårta! Jam jam J Vi firade nämligen min och Jugges födelsedagar!
På lördagskvällen/em befann jag mig i stallet och red först ut en tur på Lorden och sen en liten kortis i ridhuset. Därefter fick han bli schamponerad och ren!
Tog sen nån timme hemma i soffan och däckade en timme innan det var dags att sova.
Och igår var det träningstävling på hemmaplan som gick såååå bra!
Kul! Å min egna lilla hejjaklack hade jag också (mamma å Jugge)
Så kul att ni är med å stöttar!

 Men idag är det måndag igen… pust å stön! Tillbaka till verkligheten med ett BAM!
Varför måste folk vara så fruktansvärt falska för? Vad vinner man på det? Varför vågar man inte stå för vad man tycker och tänker – speciellt inte till sina sk. Polare. Vad är det med dt?
Det är nåt som får mig på dåligt humör i alla fall. Jag orkar inte med dessa falska människor. Folk som tror att de är mer än andra. Nä, usch!

Nu ska jag suga lite på karamellen att jag faktiskt hade en bra helg,. för snart är det fredag igen! J

värre

När jag inte trodde det kunde bli värre, så blev det just det.
TACK!

Nu vet jag att jag kan stryka er ur min kompislista iallafall, för är man vänner som vi påstås vara, då gör man faan inte såhär.
Hoppas ni tar åt er era jävlar. Ni är vatten värda just nu, bara så ni vet.

Välkommen fredag!

Oj, så efterlängtad! Varför kan inte helgen bestå av 3 dagar istället för 2? Man skulle hinna vila ut då ju :D

Hur har er vecka varit annars? Min har varit lite upp å ner. Min farfar är väldigt dålig och det känns inte som det finns något mer att göra, utan bara vänta… :( Farfar är en bra karl. Kommer sakna honom massor den dagen han försvinner…

På jobbet har det också varit upp å ner. Mycket att göra, lite att göra. Nya saker att ta tag i osv. Men det knallar ju på framåt iallafall och det får jag väl tacka för. 
Jugge och jag passar på att ha lite myskvällar efter jag kommer hem från stall och jobb. Vi äter lite mat, kryper upp i soffan och pratar om dagen och sen ser vi nåt avsnitt av någon serie. I just love dessa kvällar! :)
Lite kvalitetstid med sambon är aldrig fel!

Ikväll blir det mer kvalitetstid med pållen! :D Vi ska rida ett dressyrpass inför morgondagens träning för Per Sandgaard. Sen blir det lite ompyssling och mys… :)
From nästa helg blir det storplock hemma. Dags att packa ner nästan 6 år i huset. Många minnen, många saker som gått åt helvete där, så det ska bli ett sant nöje att lämna det bakom oss. Att inte behöva uppleva förlusten av Do-Do om och om igen…
Nåväl. From nästa helg ska vi som sagt börja packa ner allt, så vi kommer ha att göra! :D Nån som har tid fredag 28 februari så är ni varmt välkomna hem till oss! ;)

Welcome to masaaase!

Ojoj så skönt! Idag har vi fått massage på jobbet å eftersom jag har spänningar i nacke/rygg vänster sida så gick hon igenom mig ordentligt. AJ! Men oj så så skönt efteråt :)

Igårkväll såg jag en film i min ensamhet.. Gardell’s film ”Torka aldrig tårar utan handskar”.
Har ni sett den?
Vilken film! Va förvånad jag blev!! Den var jättebra!
Tårarna flödade och det var mycket känslor i filmen. Förstår verkligen att den har fått många priser. Wow!
Se den om ni inte har gjort det.

Just ja! Sett min senaste nageldesign? Eller ja, Jannikes design. Mina naglar…?

20131009-111725.jpg

Färgstarkt å handmålat!
Nästa gång pratade vi om antingen shellack i aburgine eller svarta tippar och handmålat. Spännande! :)

Mitt liv vänder

Vilken känsla det här är. Hade jag haft sorgkläder och bara gått i svart, så hade jag hängt av mig dessa nu. Nu för första gången känner jag att jag kan blicka vidare och ta mig an andra utmaningar.
Jag grät senast i förrgår av saknad av Do-Do, saknad av mitt lilla barn… Men samma dag så plockade jag faktiskt ner mitt  sorgebrev, vykort mm från väggen i sovrummet som har hängt där länge.
Jag lät ramen med kortet, hårtussen och fot/handavtrycket hänga kvar. Det är ju trots allt vårt barn.
Det kändes väldigt skönt att göra det och i samma veva så gjorde jag om i sovrummet. Böt gardiner, dammsög, böt lampor, satte upp tavlor på byrån mm. Fattas lite lampor till våra sängbord, men annars är vi på god väg. Kan ta lite kort och visa sen. Blev himla mysigt och lite mer personligt!

Nåt annat jag känner är att jag börjar bli lite mer redo och sugen på att försöka bli gravid igen. Är verkligen inte sugen på att gå 9 månader och vänta, men att få en bebis – ja! Å bara det är en stor känsla i sig. Jag känner mig redo!

Har börjat acceptera att jag aldrig ”kommer bli som förr”. Men vet inte om jag vill bli det heller. Jag gör det jag vill göra, stressar inte runt för att göra alla andra glada utan gör mer saker för mig själv å mitt å familjens välmående. Vilket känns väldigt upplyftande och rätt.
Man ska inte gå och må dåligt för andras skull. Man måste satsa lite mer pengar på sig själv så att säga. Må bra inifrån och ut. Annars klarar man inte kriser…

Vi har en spännande höst och vinter att se fram emot. Vi är så gott som klara med altanen, sen ska vi röja lite hemma och göra om lite där. Sen ska vi försöka sälja huset. Förhoppningsvis få det sålt, bo i en mindre lägenhet eller hus nånstans och bo billigare. Spara pengar och sen bygga ett eget hus!
Har hittat en toppentjej som kan hjälpa mig med hästen nån dag i veckan, så man får ett lufthål, vi ser över hur vi ska göra med alla våra bilar, vi planerar, klurar och går framåt.
En otrolig skön känsla och med en drivkraft jag inte kännt på flera år.
BRA JINNIE!!!

From nästa vecka börjar jag arbeta heltid igen. Jag hoppas jag klarar det också. Det skulle vara ännu en grej att ”bocka av”. En sak till som skulle lyfta mig och öka min självkänsla. För just nu är den på 0, zero, zip!
Pricken över i:t skulle vara att få åka utomlands nu under höst/vinter. Släppa ut allt skit och in med det nya. Punkt.

Mitt liv vänder och jag är otroligt tacksam för det. Otroligt tacksam för alla mina vänner som finns å stöttar, mina djur, min mamma, min familj, min sambo & alla andra som gör mitt liv BRA.
TACK!

DSC08782.jpg

10 år

Iförrgår firade jag å min underbara sambo 10 år tillsammans. 10 år!!!
Förstå vad mycket vi har gått igenom han och jag. Det har inte varit en rak resa hit med regnbågar, diamanter och flashighet. Nää, raka motsatsen… Det har varit hårt slit, fattigt, prövningar utan dess like, död.
Missförstå mig rätt. Det har inte bara varit så, men mycket. Detta har ju gjort att vi har blivit otroligt starka som ett par. Vi klarar allt bara vi är tillsammans!
Jörgen är min stora kärlek, min bästa vän, mitt allt. Älskar dig massor!!!
DSC08782.jpg

Att våga igen.

Var som sagt hos Jannike i söndags. Och vi pratar ju alltid massor när jag är där. Om allt.
Väder, händelser, hästen, mig själv, hennes barn, huset mm. Riktigt skoj :) Tiden går fort om jag säger så…
Denna gång kom vi in på det här med barn igen…
Min kusin, Jocke (hennes lillebror) fick en dotter till för någon dag sen. Och min halvsyster fick barn nummer två samma dag som han… (Sen skulle jag kunna räkna upp betydligt många fler som har fått barn i min närhet som fått ganska nyligen, men det hoppar jag över ;) )

Hur som… vi pratade om att det är dags för oss att försöka igen…  Att jag måste våga! Att jag kommer ångra mig annars…
Å det är inte det att jag inte vill, men jag är så JÄVLA RÄDD. De flesta säger hela tiden ”det kommer inte hända igen”. Nä, men OM (för det skulle ju inte ha hänt oss öht, eller hur?) Hur fasiken tacklar man det?
Jag skulle nog ta livet av mig…
Klarar inte en sorg igen.

Men hur gör man för att VÅGA? Hur ska jag komma över min rädsla? Hur ska jag kunna gå där i 9 månader och hoppas, tro och längta? Kommer det vara problem under graviditeten? Kommer allt kännas bra?
Hur är det att göra detta med ”igångsättning”. Missar man inte hela grejen då?
Eller ja, det har vi ju redan blivit ifråntagna. Hela grejen med ett första barn.
Våran barnvagn blev Kompis. Ja, så är det. Lämnade in barnvagnen och köpte Kompis för pengarna…. Sjukt va?
Ångrar det inte en sekund, men känslan och tanken på det hela får mig att bli väldigt ledsen…

Jag vet att jag måste våga, jag vet att jag vill innerst inne. Men hur kommer jag över tröskeln? Hur gör man? Och kommer mitt liv stanna upp undertiden? Hur blir det med jobbet? Hästen? :(
Har så ont i magen pga denna tankebana som går…

HUR FAN GÖR MAN?