Sick bastard…

Oh yes, oh no!
Har legat hemma dösjuk hela veckan. Är halvt död å tycker det är extremt jobbigt att jag inte kan sova, har en hals stor som en fotboll å extremt trött å nere… Blä för den!
Min bästa kompis har varit min pälskling!
Har dock dåligt samvete, då hon faktiskt har varit vid min sida heeela tiden. Snuttan! <3 20131017-185834.jpg

20131017-185846.jpg

20131017-185902.jpg

Nu väntar vi på att husse ska komma hem med mat å ge oss sällskap.
Håll en tumme för att jag får sova å mår bättre imorrn. Snälla!
This is boring…

20131017-190118.jpg

Sickness

Ligger hemma i soffan med snor som rinner, ett rivjärn till hals å dunkande huvvevärk. Vad är en bal på slottet? :)

Tänkte åka till hästen i eftermiddag när jag bunkrat lite kraft, om nu det är möjligt….

Imorrn är det dags att träffa läkaren igen å på onsdag är jag nog tillbaka på jobbet igen. Intressant!

Nä, nu återgår jag till horisontalläge å vilar lite till!

Tjing!

20130527-142558.jpg

Livet & valborg

20130430-134117.jpg

Idag har jag varit ute å skuttat på min bruna springare! Ren glädje å kärlek kan jag säga! Så skönt att få vara ute & glömma alla problem för ett tag.
På torsdag är jag dock hästfri för tredje gången sen jag fick han! Då ska jag å Jugge faktiskt gå på bio – trevligt :))

*suck* sjukskriven en månad till & det känns… Sådär! ”/
Men jag ska verkligen göra allt för att må bättre, bli starkare. För det är inte kul att må såhär…

Annars… Ja, ikväll har jag faktiskt tagit mig i kragen å frågat lite folk om de vill träffas å ta en fika eller så. Snacka skit å ta igen lite förlorad tid – å döm min förvåning när så många sa att de skulle komma!
Så nu måste jag samla lite energi å vila, så jag kan njuta ordentligt av kvällen.

Ha nu en trevlig valborg :)

Folks åsikter & reaktioner

Hejpa!

Ibland blir jag så besviken på hur folk agerar. Varför kan man inte bara tänka till en gång extra innan man öppnar munnen? Eller fundera över hur personen i fråga mår innan man anspelar på vissa saker.
Jag är lite känslig när det gäller det där… :/

Jag mår otroligt dåligt nu och jag är väldigt öppen med det, ni är många som läser här & tror väl att jag är helt dum i huvvet eller nåt.
Men min blogg är min lilla oas, där jag får lite utlopp för mina känslor. För jag är ganska värdelös att prata om mig själv – eller vad säger ni mina vänner? Man får liksom dra ut mig orden och det är mycket för att jag vill inte vara till besvär, vara nåns huvudvärk.
Exakt så är det även på jobbet…
Tror inte folk insett att jag mått dåligt, eftersom jag gör mitt absolut yttersta för att inte visa det. För att kämpa på.
Jag ger verkligen järnet i allt jag tar för mig. Men nu fungerar jag inte längre. Jag kommer inte ihåg saker, minnet sviker mig, trött jämt osv.
Nu har jag kommit fram till att jag måste utgå ifrån mig själv, måste lyssna på min kropp för att kunna gå vidare och hitta mig själv igen.
Jag ska försöka leva utan klockan några veckor, göra sånt som är roligt och försöka sooooova!!!

Det jag dock är rädd för är att jag ska ses som svag, ynklig. Att inte bli tagen på allvar…
Men jag förstår, för att har man aldrig varit under isen, så kan man ALDRIG förstå känslan heller. Jag vet det, eftersom jag vet hur jag kände/tänkte innan.
…..

ja ni. Mina blåbär.
Livet är inte lätt, men helt klart värt att leva för.
Ta hand om er, ta hand om era nära & lev livet! :)

Tagit mig vatten över huvvet?

Jag är så trött… å jag känner mig stressad hela tiden.
Jag har inte förstått varför, men har suttit nu på lunchen och funderat lite…
Kanske inte så konstigt – egentligen –  att jag mår som jag mår med tanke på hur mycket jag gör…

Om jag jämför med förra året då jag de första 6 månaderna låg i dvala. Gjorde ingenting. Lagade inte mat, kunde knappt klä på mig, kunde inte städa, inte gå ut. Förstå att jag inte ens kunde gå på affären som en vanlig människa. Kan ni tro det?

Å nu… nu börjar jag komma tillbaka till mina gamla spår och jag inser att jag inte alls vill tillbaka dit.
Jag pluggar för fullt för att ta BE kort med allt vad det innebär ( göra prov varje dag, läsa ca 20-30 sidor om dagen)
Jag har en häst jag tar hand om ca 3 timmar/dag. Har en bil som jag ska renovera och se till att den blir körklar i år.
Ska ev vara med på ett projekt med en kompis som det ska planeras å donas till.
Å över detta ska man hinna med att träffa föräldrar, släkt och vänner man så gärna vill tillbringa tid med.
Sen ska huset fixas, ni vet det vanliga? Det ska planeras mat osv för att få dagarna att gå ihop.

Jag menar, jag går upp 05,20. Jobbar, kommer hem vid 16,30. Är i stallet vid 17-17,15. Mockar, gör mat, rider osv och sen är jag hemma runt 20 som tidigast.
Då ska jag laga mat, göra matlådor. Sen plugga då teorin och göra prov…  Så nångång framåt 23-24 är jag klar…
Ja, ni förstår säkert att detta inte håller i långa loppet. Det som är den stora skillnaden nu, motför förut. Eller ja, motför en ”frisk” människa är att man har en högre ”koncentrations – lägsta-nivå”
Dvs det tar längre tid för en frisk människa innan koncentrationen tryter. Och när jag blir trött. Då blir jag så trött att jag blir helt apatisk. Hela kroppen är lamslagen och jag hör knappt vad folk säger. Jag ser att de pratar, men jag hör inte va de säger. Det går verkligen inte in.

Utöver detta så har jag lagt av med min lilla ”drog” redbull, eller ja iallafall min 2 om dagen…
Jag äter inte skräp i veckorna och jag försöker ändra på saker och ting. Det kräver ju sitt det också…

Förlåt om det låter som att jag klagar, jag är bara så slut som artist.
Jag måste backa bandet. Jag måste börja göra en plan för mina dagar så jag får ihop det här. Jag vill inte brytas ner igen.
Jag vill prestera, jag vill må bra, jag vill tillbaka!
Å jävlar va jag kämpar!

 

Morgonstund har guld i mun

Eller vad är det man säger?

Ok, jag har bestämt mig. Jag har rest mig upp, skrapat av gruset från mina axlar och blickar framåt. Nytt år, nya möjligheter!
*andas ut*

Jag har varit hemma nästan hela veckan då jag inte mått så bra, först kramp i magen och sen ont i heeeela kroppen. Har legat som ett litet kolli i soffan och kollat på så många program/serier och filmer så jag vet inte vad….
Men idag. Lördag så är det dags att far till jobbet igen.
Har precis duschat och ska snart gå ut med hunden innan jag far dit. Inte så kallt ute idag, ganska skönt ca -4 visar termometern, och jag ser även solen kika fram därborta. Me like!

Så ja, idag ska jag jobba faktiskt. Har ganska mycket att ta igen efter denna vecka + att vi har inventering som kommer nästa vecka å då måste allt vara tipp topp och fakturerat! Puh! :)
Hoppas hoppas hoppas vi klarat´! :)

Men efter jobbet så ska jag fara hem å göra mig i ordning å sen blir det en kväll med tjejerna!! :)
Som jag ser fram emot det. Jag, Malin å Malin ska ut å rasta de lurviga :D
Äta en bit mat, snacka skit, se på folk å bara vara. Så himla skönt.

Nähepp, mer om det senare. Nu måste jag faktiskt göra mig klar å fara!

Auf wiedersehn…

Sjukling och jäkligt däven

Hej hopp gummi …

Sådärja. I fredags började snoken rinna och i lördags så vaknade jag med en tennisboll i halsen och feber :/ Kändes sådär då jag lovat Hellen att hänga med på loppis.
Överlevde dagen men däckade i soffan direkt när jag kom hem.
Sen dess har jag legat där… Så jäkla nere å sjuk! Blääää säger jag bara.

*suck*

Vet inte vad jag ska göra längre… är så villrådig. Blir missförstådd…
Önskar jag kunde trycka på en knapp å sen mådde jag bra. Finns det en sån?
Den här veckan borde jag ha ringt till kyrkan. Fått ett datum då vårt barn ska begravas…
Men jag har inte gjort det. Jag hittar inte styrkan :( Blir så besviken på mig själv!
Såg även på fb igår att det ska vara en träff i Årsta kyrka den 25 september för de som förlorat ett barn under graviditeten, vid födseln eller strax efteråt. Funderar skarpt på att gå. Frågan är väl där också… hur ska man hitta orken och styrkan att göra det?
Är ju inte direkt en ”wohoo” upplevelse :P
Men tror det skulle behövas. Gå dit och förhoppningsvis få höra andra berätta… hur man tar sig vidare… hur man orkar.
Ja, jag vet inte… vi får se.
<3

Alltså.

Att vara sjuk, det är ju som att dö en långsam död. Eller? :P
Näää… inte riktigt. Men fasiken va liten man känner sig. Sen får jag sjukt dåligt samvete för Lasse också :( Vill ju så gärna vara där, hela tiden och gosa, borsta och rida. Men nää… istället sitter man här hemma med näsdukar, halstabletter å alvedon.
Hoppas på att komma tillbaka starkare än starkast sen! ;)
Får försöka se som att tiden är lång och att han vilar några dagar nu gör inget. För det gör det väl inte? Please, håll med mig nu! :)

Fast jag måste ju erkänna att jag är lite nervös inför sadelprovningen den 14:e. Då ska vi nämligen lasta Lasse för första gången och sen ska jag ju rida runt där som en besserwisser å veta vad som passar en. Usch. Jobbigt. Nervöst.
Dåligt självförtroende? Neeejda ;)
Å där gör ju inte saken bättre av att jag inte har ridit kusen innan. GAH!

Nåväl *snorar lite till*
Inte för intet som sambon kallar mig för snigeln just nu… Långsam och slemmig. Checkt va? :)

Hur som.
Vi återgår till det som är roligt. Lasse.
Vad ska man ha för färg på kläderna hans? Funderar på brunt faktiskt. Hade det förut, å jag gillar det. Verkar inte vara så svårt att få tag i saker i den färgen heller… Eller vad röstar ni på?

 

För jag är sen sugen på att sadeln blir tvåfärgad… ungefär som denna:

Vad tycker ni? :)

There´s no place like home

Igår vid 19 tiden kom vi hem. Å guuuuud så skönt det var. Att sitta bakis i en bil är ingen höjdare ;)
Men i efterhand var det ju klart värt det, jisses va skoj vi hade :)

Blev väl mottagen av Jugge och inte minst Kompis. Jisses va glad hon blev :D Min älskade lilla vovve <3
Jugge hade varit så gullig å tänt ljus och dukat fika till oss, så det var bara att ställa sig i duschen för att sen slacka i soffan :D MYS!

Idag är jag helt slut… det är väl baksidan med denna lilla utflykt. Så mycket intryck och så mycket man gjort. Men jag gjorde det å klarade mig. Men som sagt. Idag är det jobbigt…

Malin kommer över vid 13, å det ska bli så himla skoj :) Hoppas Kompis är snäll mot henne! Haha!
Andra planer för idag? Nää, det tror jag inte. Bara vila mig ;) Hehe…
Har så jäkla ont i benen fortfarande sen ridningen i tisdags. Dom känns även jättetrötta, som om de inte bär mig. Vette fasiken hur det ska gå på tisdag om jag ska vara ärlig! Vet inte om jag kommer palla med att rida :(
Jag kommer göra ett försök såklart, men tror inte jag ens kommer orka göra hälften av det jag gjorde sist… :P

 

Well! Nu ska jag ut med Kompis en sväng!