Monday

Woop! Woop!
Måndag ingen, som vi har längtat. Eller hur?! :)

Helgen kom och gick. Igår var vi som sagt och kikade på lite hus.
Nykvarn, Taxinge samt Uringe. Den första föll mig i smaken med strl på tomt, hus etc. Va ett gammalt 1900tals hus som var renoverat och hade roliga vinklar och vrår.
Men Jugge tyckte det var för mycket jobb på det huset tex.
Det är väl en sak som är bra med att åka å kika på husen. Man får en annan känsla. Man får veta lite mer om sig själv, vad man uppskattar och vad som ser annorlunda ut i en annons motför verkligheten.
Men inget var intressant och jakten går vidare! Såg faktiskt en gård som kommer bli till salu som man blev jättesugen på!! Men vi får se…

Måndag idag och fick just veta att min favvotränare på iform i Haninge kör ett styrketabata pass ikväll, å det blir det senare! :)
Mannen är snäll nog och tar kidsen så jag kan åka. Men innan dess blir det ett besök hos naprapaten faktiskt.
Min höftproblem håller i sig… :(
Jäkligt dradigt om jag får säga så… Tar mycket energi att gå runt och ha ont 24/7. Hoppas innerligt att Andreas kan hjälpa mig hitta tillbaka till ett smärtfritt liv!

Bifogar en bild på senaste inköpet i skovärlden: Silverfärgade! 😍

Drömmar

Tänk om drömmar kunde slå in?

Eller att man iallafall trodde det! :p denna vecka jobbar Jugge kväll, så jag å tjejerna är allena från 14-15 tiden ungefär! Har några saker inplanerade denna vecka, men helgen är lugn! Tror det var kalas för Leo på lördag, eller så minns jag fel. Det märks! ;) 

Skulle verkligen vilja göra nåt iallafall! Önskar man bodde större så man kunde bjuda hem lite folk! Eller att man var trevligare, så man blev bortbjuden oftare!! :D hahha!!

Nä, nu ska vi fixa lite här hemma. Höres! 

Bjuder på en bild på Jondi som nyss lagt huvvet i sin egna spya ;)

  

Another day in paradise

Behöver jag säga att jag vissa dagar längtar IHJÄL mig efter lite frihet med hus, tomt osv? Snälla – ge mig!!!
Men nä, idag sitter vi i lägenhet. :) Nåja.

Inga tokigheter idag heller. Dagarna flyter liksom på och jag smiter iväg till stallet på kvällen och bunkrar energi. Tycker jag blir en bättre mamma och sambo då! Jugge e snäll han som ”släpper iväg mig”. :)
Imorrn är det dock jag alone, som har hand om Lucio och jag längtar verkligen ihjäl mig lite. Får gosa, mysa, lära känna! Han är verkligen en trevlig häst! Visst, han måste muskla på sig, lära sig att lyssna på våra signaler. Men sen! Ojoj! :)
Å det är ju detta arbete som är roligt, eller hur? Ja, jag är verkligen tacksam att jag har fått den här chansen! TACK <3

Ikväll vette sjutton vad som händer, lite cooing as usual när kärleken kommer hem. Sen sa jag igår att jag skulle vara hemma ikväll. Men jag vet inte… Vill nog iväg ändå, hehe…
Vi får se vad han säger sambon. :D

Nu ska jag mata kidsen innan det blir hysteri!

Adios!

1455053_10151832487819102_85173635_n

onsdäääy

Yeeej!

HEJ på er!
Snart helg – kämpa, kämpa därute!! ;)

Livet springer på rätt fort hörrni, tycker ni inte? Här svischar tiden förbi och man önskar man kunde trycka på en pausknapp ibland.
Varje dag med tjejerna är ju guld värda och jag måste nypa mig i armen ibland för att fatta att vi faktiskt har två små fina barn här hos oss nu! :D
Känner mig lyckligt lottad och är otroligt glad för dessa två, friska barn <3

Något som jag däremot saknar i mitt liv är hästarna… Ojojoj… jag måste göra nåt åt det där men vet inte vad.
Eller jag vet vilken ände jag måste börja i och jag hoppas att det snart kommer igång ,så jag är närmare målet med häst! Mina kriterier minskar på ”the horse” varje dag, haha! Istället för att jag vill ha den där läromästaren som gått MSVC/B så kan jag nöja mig med ett projekt för 30000:-. Typ…
:)
Hästägandet ger mig så mycket. Frisk luft, härliga människor, motion, roliga dagar, träningar. U name it.
Jag bara SKA ha häst igen. SNART.

13

Another tisdag

Hej!

Hur har ni haft det sen sist? Toppen hoppas jag!
Själv har jag legat sjuk i flera dagar, så det har väl inte varit så jäkla hippt att heta Jinnie då inte… :)
Har ni känt av att hösten är här på riktigt nu? Ikväll var det 9 grader när jag var i stallet efter jobbet och det var INTE skönt kan jag säga. Nu är det ett minne blott med kortärmat och gympadojjer. Fram med regnrock och gummistövlar! Brr!
Jag tycker iofs att det är mysigt med hösten ändå, när mörkret kryper sig på. När löven är röda och man får tända ljus hemma och krypa upp i soffan med något varmt att dricka. Man måste ju försöka se något positivt med allt som man säger :)

Mina tankar här i livet är massor och jag funderar på vad som skulle göra mig genuint lycklig. Vad är det som hindrar mig från att satsa? Att inte vara en fegis? Mitt svar är inte så enkelt och inte heller billigt. För att leva kostar ju trots allt pengar.
Men jag skulle vilja ha en gård, driva ett eget inackorderingsstall, mysa runt där hemma och fixa plankor, måla staket, se till att alla har det bra och framförallt kunna kliva ner  stallet i pyjamas och pussa på hästarna på sena kvällskvisten! Åh! Kärlek! :)
Problemet är väl just att hitta det där stället som inte ligger så långt bort från Stockholm, som har mycket hästfolk och som har allt det där jag vill ha för att göra det möjligt att bedriva en bra verksamhet. Eller i alla fall en möjlighet att skaffa det…
Nä, nu ska jag sluta drömma lite och glo nån timme på tv innan det är dags att sova. Hoppas jag sover bättre i natt!

Soool!!

Åh va härligt det har varit ett par dagar. Tänk om hela livet kunde vara såhär?
Träffa folk som man gillar, umgås, rida, njuta av solen… aah, ni vet. Må bra!
Det fattas bara en sak här i livet, sen så :)

Vilken underbart väder vi har haft. Helt galet skönt att kunna springa omkring i t-shirt och lapa lite sol. Kroppen är såklart chockad, man svettas ju som ett djur när man rider ett pass, men ändå! Supernice!
Som igår, duschade Lorden efter ett dressyrpass och gick sen ut och betade honom i ca 30 minuter, då var han torr igen! :)
NICE!

Denna vecka jobbar jag ju tre dagar eftersom jag hade semester igår, sen ledig två dagar och sen jobbar jag 3. Wiii! Så skönt med lite minisemester och kunna återhämta sig.

 Nåväl… Igår var jag och grattade Malin och vi satt ute på deras veranda. Då kom det krypande. Den stora längtan efter sitt egna hus, veranda och friheten för hunden. Hur ska jag kunna klara mig i flera år? Kompis kommer ju vara gammal och grå när det är dags…
Får hoppas vi vinner pengar så vi kan komma igång fortare helt enkelt.

Livsglädje

IMG_3223Ja… livsglädje är något jag eftersträvat detta är.
Under våren så kraschade jag mentalt och visste liksom inte hur jag skulle göra för att hitta tillbaka. Men tack vare mina underbara djur, fantastiska man och tålmodiga vänner så gjorde jag det!

Man måste alltid kämpa. Slutar man kämpa, så slutar man leva och det är inte en jävel som tackar en för att man lägger sig ner för å dö.
Så ta vara på livet, tacka dom som står dig närmast och glöm inte att älska dig själv.
Det ska jag försöka med i alla fall!

2014 ska bli MITT år. Jag ska göra det bästa av allt å satsa så mycket jag kan! Bort med allanegativa tankar och göra dom positiva!

NU KÖR VI!

 

Otroligt personlig

Dagarma bara springer iväg och jag kommer på mig själv flera gånger med att tänka ”det här måste upp på bloggen”. Men så gör det inte det, å sen så är det för gammalt att läggas upp tycker jag… Haha!
Jag har iallafall fall varit med kusin vitamin – Jannike ner till Ullared i helgen. Det var en sjuk resa. Men väldigt rolig! Vi har skrattat så vi har gråtit flera gånger, vi har gråtit, pratat om allt och ingenting. Ätit SJUKT ÄCKLIG mat och sjukt god mat. Vi har båda blivit akut allergiska, sovit på en hård säng, glömt saker, shoppat saker och haft troligtvis mitt livs tråkigaste och mest irriterande bilresa hemåt.
Bra sammanfattat va? :)
Men jag ångrar ingenting. Jag har haft stenkul! TACK JANNIKE! <3

Annars då?
Ja, jag ska vara helt allvarlig och ärlig nu. Jag tänker massor på barn. Jag är så otroligt avundsjuk på alla som får barn runtomkring mig. Som får vara mammalediga och njuta av sina små bebisar.
Jag vill det också! Jag vill det så otroligt mycket att det gör ont i hela min kropp – hela tiden. Och jag är så frustrerad, för det känns som det aldrig kommer att hända mig. Jag kommer ruttna, dö gammal och barnlös. :(
Precis det jag inte ville skulle hända.
Jag uppslukas av allt som har med det här att göra… Så jävla värdelöst.
Och inte nog med det, jag är ju fortfarande helt spak när det gäller andras bebisar. Jag tycker inte det är kul att umgås med dom, det gör ont i hjärtat. Nä, det SKÄR i hjärtat.
Alltså, missförstå mig rätt nu. Jag missunnar INGEN deras bebis, inte alls. Men jag är avundsjuk på det ni har, det jag aldrig fick. Jag fattas något. Jag vill inte gå till en grav, jag vill fira födelsedagar, höra gurgel, byta bajsblöjjor och allt annat….
E ni med mig?
Å denna känsla blir bara större och större….. Jag pallar fan inte :(
Det är ju inte lättare heller när folket i min närhet, som har barn, slutat höra av sig. De skrämmer väl dom, ja mina känslor alltså. Vad vet jag…
Vad ska jag göra?

DET ÄR ETT HÅL I MITT HJÄRTA!

Att våga igen.

Var som sagt hos Jannike i söndags. Och vi pratar ju alltid massor när jag är där. Om allt.
Väder, händelser, hästen, mig själv, hennes barn, huset mm. Riktigt skoj :) Tiden går fort om jag säger så…
Denna gång kom vi in på det här med barn igen…
Min kusin, Jocke (hennes lillebror) fick en dotter till för någon dag sen. Och min halvsyster fick barn nummer två samma dag som han… (Sen skulle jag kunna räkna upp betydligt många fler som har fått barn i min närhet som fått ganska nyligen, men det hoppar jag över ;) )

Hur som… vi pratade om att det är dags för oss att försöka igen…  Att jag måste våga! Att jag kommer ångra mig annars…
Å det är inte det att jag inte vill, men jag är så JÄVLA RÄDD. De flesta säger hela tiden ”det kommer inte hända igen”. Nä, men OM (för det skulle ju inte ha hänt oss öht, eller hur?) Hur fasiken tacklar man det?
Jag skulle nog ta livet av mig…
Klarar inte en sorg igen.

Men hur gör man för att VÅGA? Hur ska jag komma över min rädsla? Hur ska jag kunna gå där i 9 månader och hoppas, tro och längta? Kommer det vara problem under graviditeten? Kommer allt kännas bra?
Hur är det att göra detta med ”igångsättning”. Missar man inte hela grejen då?
Eller ja, det har vi ju redan blivit ifråntagna. Hela grejen med ett första barn.
Våran barnvagn blev Kompis. Ja, så är det. Lämnade in barnvagnen och köpte Kompis för pengarna…. Sjukt va?
Ångrar det inte en sekund, men känslan och tanken på det hela får mig att bli väldigt ledsen…

Jag vet att jag måste våga, jag vet att jag vill innerst inne. Men hur kommer jag över tröskeln? Hur gör man? Och kommer mitt liv stanna upp undertiden? Hur blir det med jobbet? Hästen? :(
Har så ont i magen pga denna tankebana som går…

HUR FAN GÖR MAN?

Tidsinställda inlägg

Sen jag kunde börja tidsinställa inlägg så har en hel ny värld öppnat sig. Både på hästbloggen och här. Så jäkla nice funktion!!! :)
Detta innebär att ni får uppdateringar trots att jag jobbar, fint va? :)

Idag ska jag ut å äta med Ammi, senare ikväll ska jag åka å klippa mig och färga håret. SOM JAG LÄNGTAR!!!
Har en sorts hockeyfrilla jag inte gillar nu. Hahah! Vet inte om det går att göra nåt åt, men lite bättre måste det fasiken bli! :)
Ska dessutom till ett nytt ställe att göra detta på så jag återkommer om det blev bra eller inte ;)

Hemmavid snickras det för fullt, å jag är ledsen att jag inte har visat er bilder! Ska försöka komma ihåg det..
Men bra blir det, å Jugge e duktig! Sen har vi även haft lite hjälp också av Lunkan, fam Laszlo – nån mer? Tror inte det…
Ska bli skönt när det är klart faktiskt :)
Vi har även bestämt att vi ska försöka sälja huset igen i augusti. Vill hitta nåt hus att hyra tills vi kan bygga ett eget tänkte vi…
Få ner kostnaden på boendet å lägga mellanskillnad mot vad vi betalar idag på lån, så kan vi nog snart göra det!
Vill verkligen ha ett eget litet hus nu, på landet, med pool å allt det där. En egen liten oas i cyberrymden :D
Gammal nog nu va? ;)