Avsnitt 5

Avsnitt fem. Och jag måste säga att ni missar egentligen hela poängen med vad som händer i början av avsnittet när ni ser att Simon gråter. Dom har bara tagit med den delen och inte den fakta att vi alla bröt ihop. Först jag, sen Rebecca, sen Jonas och sen Simon…
Saken var ju den att vi i det röda laget hade på nåt konstigt sätt byggt upp en del prestationsångest. Vi gick in i vecka tre och saknaden av sina egna nära och kära var ett faktum!
Jag grät ju fan konstant i fyra veckor!! Det hände så mycket psykist, det är svårt att förstå. Det ni måste veta är ju att vi var ”inlåsta” på ett kallt och skitigt slott, med tretton andra tjockisar. Ingen telefon, dator. Ingen tv, radio, inga tidningar. INGET alls som kom utifrån fick vi ta del av. Ingen kontakt med ens familj! Där man vanligtvis finner sin kärlek och stöd…
Det var bara vi, träningen och kosten.

Träningspasset vi fick köra med Sabina var hårt som vanligt, men det blev mer en så. Vi tömde ut oss helt. Fysiskt och pyskiskt.

Sen var det även träningspass och jag måste säga att det är synd att de inte har tagit med mina ”syncar” som det heter (när vi pratar framför kameran före eller efter en händelse).
Jag skrattade så jag kiknade, för jag tyckte det var så kul att lotten föll på mig som löpare! HAHAH! Jag som inte kunde springa, för vid den här tiden kändes det som att någon hade tejpat fast mina knän och sen bad mig springa… Man kan inte riktigt ta ut sina steg då ;)
Lägg till min ansträngningsastma på det så blev det ju en riktigt hit! ;)
Men vad skulle vi göra?! Rebecca som egentligen springer bra, kunde inte pga sina knän. Dan är skadad och Jonas hade njursten.
Så. Jag gjorde mitt bästa! :)

Mastermind tävlingen var riktigt jäkla kul trots allt. Men ännu roligare var det att få vinna!
Vi behöver det till röda laget :)

Gillar Mickes kommentar att han inte fattade hur det kunde gå till – ”dom är ju smartare” :D
Kul att överasska!

Något jag gjorde varje dag i Biggest var att föra dagbok. Mycket för mig själv, men även för att min älskade man skulle kunna läsa vad vi hade gjort etc. Alltid kul att se i backspegeln!
Här är ett utdrag från den dagen då vi alla bröt ihop.
Ocensurerat, kladdigt. Men ärligt!
Enjoy!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *