Livet

Är det nånsin på topp? Jo, jag tror det. Men man behöver få känna toppen mer än dalen, eller hur?
Vissa perioder i livet så hopar sig allt å så blir det bara en bajspannkaka. Det tillståndet gillar jag inte.
Just nu har jag saker runt mig som drar onödigt med energi. Folk tror att jag ljuger, min arbetsgivare kan inte ge min tjänst tillbaka – han ser hellre att jag är hemma till augusti, då barnen ska börja dagis och jag kan jobba 100% igen!!!?
Jag har mig själv att tänka på, mitt välmående, mina barn ska må bra, men just nu är dom sjuka.
Saknar hästen och all energi man fick där!
Saknar träningarna, tävlingarna, goset, samhörigheten.
Har så mycket mer än vad jag skriver här, som jag skulle kunna skriva om…

Min energinivå är lägre än lägst. Aldrig vila, aldrig någon ro.
Jag letar efter en inre ro, men den finns inte just nu…  Inte så konstigt kanske…

Nu har min bägare runnit över och just nu vet jag inte vilken kamp jag ska ta, vilken jag ska börja med…
Dom hopar sig över mig och jag försöker andas, likt genom ett sugrör… men luften tar slut.

Livet.

IMG_2320

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *