Så kom då den där dagen

Och livet känns bajs igen. Eller ja, inte så illa, men jävligt tråkig och…. Bläh! 

Vet inte varför dessa dippar kommer. Vill inte ha dom alls – go away! Men jag antar att jag får vara glad att dom inte är så ofta längre…. Eller nåt!  Känner inte att jag duger, känner mig otillräcklig, ful, ledsen. Och gråter…. Dessa jäkla tårar!  Vill inte att dom kommer heller! Dom ställer bara till mitt liv. Blir liksom självdestruktiv. 

Önskar jag kunde vara som du. Inget rör dig. Inget bryter ner dig. Allt är så jävla perfekt!

Eller vill jag det? Har du verkligen kännt vad sorg är? Prioriterar du rätt saker i livet? Uppskattar du det du har? 

Jag tar inget för givet längre. Inget. Det är väl kanske därför jag är så sårbar. 

Fuck life. Love life. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *