Ledsen… som FAN!

Å där kom den igen.
Ensamheten, tomheten. Att jag känner mig värdelös och inkompetent. Som om jag inte är en person som är värd nåt. Som kan lyckas.

Skönt och komma ner på jorden igen. Jag var ju trots allt ute med jobbet igår och åt en god middag och fick skratta så jag grät flera gånger och det var väldigt längesen.
Så det är ju klart att man var tvungen att få sig en käftsmäll här på morgonen.
Skönt. Ordningen återställd.

Jag trodde inte att det ska göra så ont längre, Men fan. Jag bröt ihop. Gråter förvtvivlat. Vet inte vart jag ska ta vägen… Vet inte vad jag ska göra? Jag är så handlingsförlamad. Det är inte så lätt. Men jag vill, vill vill!!!
Fan. Så oerhört jävla ledsen.

Vad det är som har hänt?
En kompis är gravid, men hade inte ens mage att säga det rakt ut.
Men jag borde väl vara van vid det vid det här laget….
Folk är ”rädda” för att göra mig ledsen. Men jag tänker såhär.

Jag tror ni är mest rädda för er själva och hur NI ska må. Annars skulle ni försöka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *