Hur känns det?

Ja, hur känns det att det har gått 1,5 år och du har inget barn jinnie?
Tror ni det är någon som frågar det?
Nä. Snarare så tar man för givet att man har glömt och gått vidare. Att man inte har någon sorg.
Så jävla fräckt. Ursäkta språket.

Men jag blir så ledsen.
Jag har fortfarande en stor sorg och framförallt en stor saknad av mitt barn.
Då kanske ni kan gissa hur det känns att inte ha ett barn öht efter 1,5år?
Det är grymt. Fruktansvärt och jävligt ihåligt.
Sist jag grät pga det var igår.
IGÅR.

Kan det inte bara vara vår tur nu? Kan inte vårt liv vända och allt det här jävla skiten som händer gång på gång, kan det inte bli bra?
Jag vill känna ett lugn i min kropp. Jag vill känna mig duglig. Inte skyldig, äcklig och orolig.

Tack.

3 reaktion på “Hur känns det?

  1. Det som folk inte har varit med om själva glöms bort och är ganska snabbt en del av det förflutna. Jag frågar sällan hur du mår över allt som hänt, dock tar jag inte för givet att du mår bra och att allt är glömt, för det vet jag att du inte gör eller att det är. Stora kramkalaset med dig <3

  2. Jag kan inte säga att jag vet hur din sorg o saknad känns, för det kan man nog inte om man inte varit med om samma tragik! Men,jag försöker förstå..o jag kan inte tänka mej någon värre sorg…att mista sitt barn…huuu , hur klarar man något sånt? Jag önskar er verkligen att det är er tur nu, att saker blir som ni önskar! Du är mer än duglig, Jinnie! Jag pratar så gott om dej för folk runtomkring mej, men jag ska komma ihåg att säga det till dej oxå! Stor kram o ha en underbar fredag!

  3. Åh, va fina ni är <3 tack för era värmande ord….
    Allt detta bubblade upp idag på jobbet när en kollega hasplade ur sig saker… Men men!
    TACK!! Stor kram till er båda :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *