People and there åsikter.

Haha. Läste idag på en annan hästblogg om mig, min häst och personen han står hos.

Först var debatten om annonsen som finns på blocket. Att det inte var hon på bilderna, att annonsen var fejk osv.
Men sen kommer ett inlägg där man skriver om frågan/åsikten om att min pålle inte skulle vara en snäll och trygg häst. Att jag har gett det intrycket.
Kände att jag måste skriva om det här då jag känner att jag måste varit otydlig då denna person fått det intrycket!

När jag provred Lasse så var han jättefin. Givetvis väldigt ”unghästvinglig”, men han var ju å andra sidan bara nyss 5 år fyllda. Jag gillade han massor och hans exteriör – med det lite grövre stuket – tilltalade mig!
Så han blev min :)

Och min historia då. Ja, jag har ridit sen jag var 7 år gammal. Och jag har hunnit med en hel del. Ridit på ridskola, jobbat med galopphästar, fälttävlanshästar, islandshästar, travhästar. Jag har även varit ridskolechef och haft hand om ca 150 elever varje vecka.
Jag har haft ett flertal egna hästar, ingen har varit direkt lätt. Jag red och utbildade min fjording till LA/MSV dressyr mm. Men jag har även tagit hand om andras problemhästar, ridit till dom. Utbildat unghästar och jag är en jäkel på att hantera hästar från backen, tömkörning mm.
Hur som. Mitt liv har varit hästar fram till 2006 då jag sålde min unghäst å satsade på bilen.
Sen dess har jag alltså inte suttit på en häst.
Började rida i januari 2012. Precis efter jag förlorat mitt barn. Satt på en häst (tack vare Malin och Jenny<3) 2 veckor efter förlossning och det gav mig livsglädjen tillbaka.
Så, när man då hoppar upp igen efter alla dessa år så tror man nånstans att det är som att cykla, att man är likadan nu som då. Men så fel man har. Så fel jag har.
Jag är en stor klumpeduns som har tappat all balans i denna värld. Jag har inte samma kondition och jag har framförallt inte samma mod då som  nu.

Så… för att komma tillbaka till det jag ville dela med mig av.
Lasse å jag fick en riktigt tråkig start. Han kom till mig i juli.Fick en tappsko, jag hade ingen sadel. Betet tog slut och ja… han fick helt enkelt så gott som vila hela juli. Blev iallafall sporadiskt riden denna tid. När jag väl hittat min favoritplats på denna jord – Sjöbacka -så började jag sätta igång honom.
Då upplevde jag att Lasse stackarn inte riktigt hängde med på det som hände, flytt, byte ägare, utrustning mm. Han blev stressad. En inre stress…

Han är ju ung och självklart testade han mig. Men jag var för dålig ryttare för att få bort det. Jag hade inte modet och framförallt, balansen, att få bort det han gjorde.
Det krävdes en van ryttare som satt på honom 2 gånger och drev framåt.
2 gånger!!! Det var allt som behövdes för att få honom att sluta med dumheterna.
Lasse ÄR en snäll och helt fantastisk häst! Trevligare femåring är svårt att hitta… Sen är han inte så utbildad, men det är en annan femma.
Nåja, det jag ville komma till att jag är ledsen att jag inte var tydligare med det här.
Men det som hände är ju mitt fel. Jag är inte längre en duktig ryttare.

Så är det med det.

Världens mysigaste ponny ♥

3 reaktion på “People and there åsikter.

  1. Blev nyfiken och googlade lite och hittade det du syftar på. Trist att personen som skrivit kommentaren inte vågar stå för den, dvs skriver under anonym. Hoppas hon fortfarande läser din blogg :) Jag är ledsen att jag aldrig hann rida honom, hade varit skoj! Kram

  2. Trist att personen skriver på det viset när den inte ens träffat varken häst eller ägare. Tror inte att den personen inser att den kan förstöra rätt mycket, när det kommer till försäljningen av honom. Det jag förstod av din blogg som var om lasse va samma sak som det du skrev ovan. jag uppfattade dig som rätt tydlig i din blogg om honom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *