Ett år sen

Ja, då var dagen här. Ett år sen det hände. Idag vid 11 tiden som mina värkar kom igång. Det var idag Jugge kom hem från jobbet på em och var så glad och förväntansfull. Vi var båda förväntansfulla…

Jag minns fortfarande hur känslan var i bilen på väg ner till BB. Vårt lilla barn skulle ju komma nu. Men, bara nån timme senare så var lyckan krossad och ersatt med chock, tårar och en hemsk, tom känsla.
Jag minns också känslan som infann sig när han sen morgonen efter vid 12 minuter över 9, kom ut, och jag fick hålla i mitt barn för första gången. Vilken känsla. Så unikt!
Han låg där i min famn. Varm och go. Blundade och man kunde nästan tro att han bara sov…. Men jag fick aldrig se hans fina stora ögon öppna sig.

 

Jag är så ledsen över det här och känner mig fortfarande väldigt tom. Han saknas!
Do-do kommer alltid att finnas med oss, kännas i våra hjärtan och alltid fylla våra minnen. Men jag skulle ge allt jag har för att få uppleva en timme med honom i livet!
Mitt älskade barn…. vad jag älskar dig!

2 reaktion på “Ett år sen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *