Fan.. torsdag :(

Barn, gravidmagar, vår, barnvagnar…

Grattis till er era jävlar som har kvar erat barn och kan mysa runt.

Precis så känner jag, precis så vill jag säga när jag ser alla. Men jag gör inte det.

Ännu en torsdag. Idag hade han varit 4 månader.. 4 MÅNADER!!! Mitt älskade barn. Tänk, jag är mamma! Ibland känns det bara så placebo. Har jag varit gravid? Födde jag ett barn?
*slap*
Ja, det gjorde jag mycket väl…

Tiden går, men vet inte om jag kan säga att den läker mina sår. Jag har ont, varje dag. Lite hela tiden. Vissa saker gör mer ont än andra…
Min längtan efter barn är stor. Jag gråter vid tanken och skyggar av rädsla. Ska man nånsin våga igen? Är det värt det?
Ibland känner jag mig så ensam i min lilla bubbla. Ingen som jag kan prata med. Ingen som verkligen förstår. För det gör man inte förens man har upplevt det jag har. Jag vill prata. Vill inte bli ensam kvar… Vill ha ett liv.
Jag är så jävla ledsen… Det gör ont… när jag ser er gå omkring med magen i vädret, eller det lilla knytet i famnen. Då är det som om nån hugger en kniv i hjärtat. Och det är ingen liten kniv vi pratar om, utan en stor jävla köttkniv.
Jag saknar det jag aldrig fick…
Jag saknar dig som fan Do-Do!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *