Drömmar…

Inte ovanligt att jag vaknar varje morgon och har drömt nåt konstigt.
Inte heller ovanligt att den första tanken som kommer upp är bilden av när Do-Do hade kommit ut och jag fick honom på min arm. Att se mitt fina barn, varm och go, som om han sov ligga där i mina armar.
Jag kommer ihåg att jag sa flera gånger ”mitt barn, mitt barn” medans tårarna ohejdat rann ner för mina kinder….
Hur kan man någonsin gå vidare? Glömma kan man aldrig göra… Kan man våga att gå vidare? Känslorna är rätt tumulta.

Idag, nu om en timme, ska vi till kuratorn igen. Nu var det över en vecka sen vi var där och det känns faktiskt. Men samtidigt har denna vecka varit otroligt händelsefull för mig och har varje kväll mer eller mindre kollapsat så fort jag har kommit innanför dörren….
Undrar om vi ska prata om begravningen igen? Det är så tungt att ta upp det ämnet, även om jag vet att jag måste. Vill få det gjort. Vill gå vidare…
Men där å då, när man pratar om det gör det så ont.
Vem ska behöva begrava sitt barn? :(
Tydligen vi.

2 reaktion på “Drömmar…

  1. *kramarom*
    Hoppas att jag inte väckte dig med mitt sms imorse. Vi får höras vid senare och försöka hitta något nytt datum. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *